Nya regler om det skatterättsliga företrädaransvaret

Bakgrund

Riksdagen har nyligen beslutat om ändrade regler om skatterättsligt företrädaransvar. De nya reglerna innebär bland annat en ändrad utformning av befrielseregeln, som är avsedd att ge ett större utrymme för befrielse från personligt betalningsansvar, samt införandet av en möjlighet för företrädare att ansöka om ett så kallat rådrum om två månader innan ansvaret prövas. Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2026.

Bestämmelserna om företrädaransvar är en särskild skatterättslig reglering som innebär att en företrädare – typiskt sett en styrelseledamot eller verkställande direktör – under vissa förutsättningar kan bli personligen betalningsskyldig för bolagets skatter och avgifter. Detta utgör ett avsteg från den aktiebolagsrättsliga huvudregeln om att företrädare inte ansvarar personligen för bolagets skulder. Ansvaret aktualiseras om företrädaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att betala skatter eller avgifter, och är knutet till den ursprungliga förfallodagen.

Reglerna infördes på 1960-talet och motiverades bland annat av att staten som borgenär har en särskilt utsatt position. Syftet har varit att motverka skattebortfall och säkerställa att verksamhet inte drivs vidare på statens bekostnad.

Tillämpningen har dock länge kritiserats för att vara både strikt och svårförutsebar. I praktiken har företrädare ofta behövt vidta långtgående och snabba åtgärder för att undvika personligt ansvar, vilket i vissa fall lett till att annars livskraftiga företag avvecklats i förtid. Möjligheten till befrielse har funnits, men tillämpats mycket restriktivt. Enligt sammanställningar från Svenskt Näringsliv fick Skatteverket under 2024 bifall i cirka 99 procent av målen om företrädaransvar, vilket tydligt illustrerar den restriktiva tillämpningen av regelverket.

Befrielse från betalningsskyldighet

Enligt nuvarande regler kan en företrädare helt eller delvis befrias från betalningsskyldighet om det finns så kallade särskilda skäl. Detta begrepp har utvecklats genom praxis och tillämpats restriktivt. Vid bedömningen beaktas bland annat företrädarens inflytande och ägarintresse, orsakerna till bolagets ekonomiska svårigheter samt vidtagna åtgärder.

Genom lagändringen ersätts kravet på ”särskilda skäl” med en mer öppen oskälighetsbedömning. Befrielse ska ges när det framstår som oskäligt att hålla företrädaren betalningsansvarig. Syftet är att möjliggöra en mer nyanserad och individuell prövning och därmed sänka tröskeln för befrielse.

Ny bestämmelse om rådrum

De nya reglerna innehåller även en bestämmelse om rådrum. Bakgrunden är att nuvarande regler ofta ger ett alltför begränsat handlingsutrymme i situationer där bolag snabbt drabbas av betalningssvårigheter. Eftersom ansvar kan aktualiseras direkt i samband med förfallodagen, har företrädare i många fall tvingats fatta omedelbara beslut med långtgående konsekvenser.

Den nya regleringen innebär att en företrädare kan ansöka om rådrum i upp till två månader. Rådrummet innebär att prövningen av ett eventuellt personligt betalningsansvar skjuts upp till dess att rådrumsperioden löpt ut. Rådrummet är tänkt att ge företrädaren tid att undersöka olika handlingsalternativ, till exempel finansiering, rekonstruktion eller andra åtgärder för att hantera betalningsproblemen.

Till skillnad från anstånd, som innebär att bolagets betalningsskyldighet skjuts upp, påverkar rådrum inte den juridiska personens skuld utan endast tidpunkten för prövningen av företrädaransvaret. Rådrum ger därmed ett direkt skydd för företrädaren, samtidigt som skatten fortsatt kan drivas in från bolaget. 

Det bör särskilt noteras att rådrummet inte gäller automatiskt vid ansökan, utan att skydd mot personligt betalningsansvar inträder först efter att rådrum har beviljats.

Rådrum ska som huvudregel beviljas efter ansökan, men kan avslås om det finns särskilda skäl, exempelvis brister i skattehanteringen, tidigare rådrum eller andra omständigheter som talar emot att bolaget eller företrädaren uppfyller kraven på ekonomisk skötsamhet. Prövningen tar således sikte på både bolagets och företrädarens ekonomiska förhållanden. Skatteverket ska fatta beslut skyndsamt, normalt inom tio arbetsdagar.

Det bör samtidigt uppmärksammas att rådrumsregeln tar sikte på den ursprungliga förfallodagen för skatten. I situationer där betalningsskyldighet uppkommer genom omprövningsbeslut, ofta långt efter den ursprungliga förfallodagen, kan detta innebära att rådrum i praktiken inte står till buds.

Kommentar

De nya reglerna kan innebära ett steg mot ökad förutsebarhet och ett större handlingsutrymme för företrädare. Särskilt rådrumsregeln är avsedd att ge livskraftiga företag en möjlighet att hantera tillfälliga betalningssvårigheter, vilket förhoppningsvis kommer bidra till att undvika onödiga formella insolvensförfaranden.

Samtidigt kvarstår viktiga osäkerheter. Rådrum ger inget skydd förrän det faktiskt har beviljats, vilket kan innebära att företrädare även framöver väljer mer defensiva åtgärder – såsom konkursansökan – för att minimera risken för personligt ansvar.

Den nya oskälighetsbedömningen öppnar visserligen för en mer nyanserad prövning, men det är oklart i vilken utsträckning rättstillämpningen i praktiken kommer att förändras. Tidigare praxis har varit restriktiv, och det finns en risk att denna försiktighet består.

Sammantaget får de nya reglerna ses som ett försök att åstadkomma en mer balanserad reglering, men dess praktiska genomslag kommer i hög grad att bero på hur de nya bestämmelserna tillämpas i kommande rättspraxis.