Offentligt – men ändå insiderinformation?
Den 16 april 2026 meddelade EU-domstolen ett förhandsavgörande i mål C-229/24, Brännelius.[1] Målet aktualiserar en rad olika frågor inom både upphandlingsrätt och aktiemarknadsrätt. Den principiella frågan är när information som erhålls från en myndighet, och som samtidigt utgör insiderinformation avseende börsnoterade instrument, upphör att vara insiderinformation, och vilka krav som ställs på hur sådan information ska offentliggöras. EU-domstolen konstaterade att informationen behåller statusen som insiderinformation tills den har offentliggjorts av emittenten av de berörda finansiella instrumenten. EU-domstolens slutsats framstår som ändamålsenlig och skälig, men riskerar att leda till tillämpningssvårigheter.
BAKGRUND
Umeå Kommunföretag AB ("Kommunen") genomförde under våren 2018 en upphandling av elbussar och laddstationer. Två bolag lämnade anbud i upphandlingen. Ett av dessa var Hybricon Bus Systems AB ("Hybricon"). Kommunen lämnade den 14 maj 2018 kl. 14.34 besked via e-post om att Hybricon inte hade tilldelats kontrakt. Tilldelningsbeslutet skickades samtidigt även till den andra anbudsgivaren och till fem berörda bolag och 22 andra personer som hade visat intresse för upphandlingen. Hybricons operativa chef tog emot beslutet och skickade kort därefter ett meddelande till OP med uppmaning att sälja sina aktier i bolaget. OP vidarebefordrade sedan informationen till TK, som också var aktieägare i Hybricon. Redan tre minuter efter att tilldelningsbeslutet hade skickats lade TK en säljorder avseende 73 000 aktier i Hybricon. Några minuter senare, kl. 14.40, lade även OP en säljorder på 31 000 aktier. Först kl. 15.22 samma dag offentliggjorde Hybricon genom ett pressmeddelande att bolaget hade förlorat upphandlingen. När informationen blev offentlig föll Hybricons aktiekurs kraftigt. OP och TK åtalades för insiderhandel och dömdes för detta av både tingsrätten och hovrätten.
Domen överklagades till Högsta domstolen ("HD"). I HD var huvudfrågan om informationen i tilldelningsbeslutet skulle anses vara offentliggjord och därmed inte längre utgöra insiderinformation. Om informationen inte utgjorde insiderinformation vid tidpunkten för den aktuella handeln, skulle transaktionerna nämligen inte kunna utgöra insiderhandel. Enligt HD gick det inte att utläsa av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk, ("MAR") att information som inte hade offentliggjorts enligt MAR skulle betraktas som icke offentliggjord. HD skickade därför frågan vidare till EU-domstolen för förhandsavgörande.
FÖREKOM INSIDERINFORMATION ELLER INTE?
Den centrala frågan i målet är om insiderinformation endast kan anses offentliggjord om offentliggörandet sker på det sätt som föreskrivs enligt MAR, eller om informationen kan förlora sin karaktär av insiderinformation redan genom att den sprids på annat sätt. EU-domstolen konstaterade att MAR inte uttryckligen reglerar på vilket sätt information måste offentliggöras för att den ska upphöra att vara insiderinformation. Detta innebär att det finns ett visst tolkningsutrymme. EU-domstolen betonade dock att syftet med MAR är att säkerställa finansmarknadens integritet och att stärka investerarnas förtroende för marknaden. Detta förtroende bygger bland annat på att investerare behandlas lika och skyddas mot otillbörligt utnyttjande av insiderinformation.
EU-domstolen framhöll vidare att reglerna om offentliggörande ger emittenten – i det aktuella fallet Hybricon – en central roll när insiderinformation ska offentliggöras. Emittenten har ansvar för att offentliggörandet sker på ett korrekt sätt och enligt de krav som ställs i MAR.
Enligt EU-domstolen är det också emittenten som, genom sin särskilda insyn i verksamheten, bäst kan bedöma vilken information som utgör insiderinformation och vilka konsekvenser offentliggörandet av informationen kan få för marknaden. Investerare har med detta rätt att utgå från att det är den information som emittenten offentliggör som ska ligga till grund för deras investeringsbeslut. Mot denna bakgrund bedömde EU-domstolen att omständigheten att kommunen skickat tilldelningsbeslutet till Hybricon, övriga anbudsgivare och andra intressenter, inte innebar att informationen hade förlorat sin karaktär av insiderinformation. Informationen ansågs alltså inte vara offentliggjord förrän Hybricon själv offentliggjort den genom ett pressmeddelande.
ANALYS
Målet är intressant ur flera juridiska perspektiv. Ur ett upphandlingsperspektiv är det intressant att domen tydliggör att utfallet i en offentlig upphandling kan ha en kursdrivande effekt på aktiemarknaden. Det ska noteras att information om tilldelningsbeslut inte per automatik är insiderinformation. En bedömning behöver göras i varje upphandling bl.a. med hänsyn till tilldelningsbeslutets påverkan på emittenten och priset på dess aktie.
I praktiken innebär domen att det är viktigt att emittenter som påverkas av myndighetsbeslut har god beredskap och rutiner för att hantera offentliggörande av dessa så snart som möjligt. Även andra aktörer än emittenten, som i målet de andra mottagarna av meddelandet från myndigheten, måste vara uppmärksamma på att informationen kan utgöra insiderinformation. Insiderbrotten omfattar alla som har befattning med insiderinformation oavsett ställning eller koppling till emittenten. Andra än emittenten som mottar informationen bör därför ha rutiner på plats för undvikande av att exempelvis anställda som får del av informationen sprider den vidare eller handlar med emittentens finansiella instrument före den har offentliggjorts av emittenten. Detta skapar ytterligare gränsdragningsproblem då det är emittenten, och inte myndigheter eller tredje parter, som bär ansvaret för att bedöma vad som är insiderinformation och hur den i så fall ska offentliggöras. Sammantaget är rättsläget komplext och en bedömning behöver ske i varje enskild situation.
Domen aktualiserar också frågor om den svenska offentlighetsprincipens betydelse i förhållande till insiderreglernas tillämpning. I Sverige finns långtgående möjligheter för allmänheten att begära ut handlingar från myndigheter. Trots detta visar domen att information i ett tilldelningsbeslut, eller annat myndighetsbeslut, fortfarande kan utgöra insiderinformation, även om handlingen i juridisk mening är offentlig (och därmed kan begäras ut från myndigheten av var och en). Detta skapar praktiska gränsdragningsproblem. En möjlig konsekvens är att medier eller andra aktörer begär ut tilldelningsbeslut och publicerar informationen innan det berörda bolaget själv hinner offentliggöra den, eller ens känner till att informationen existerar. Eftersom resultatet av exempelvis upphandlingar eller andra myndighetsbeslut kan få betydande marknadspåverkan, och samtidigt kan utgöra insiderinformation tills emittenten har mottagit, bedömt och kommunicerat informationen, kan detta leda till osäkerhet kring informationens betydelse för prissättningen på finansiella instrument och att investerare begår insiderbrott trots att information framstår som offentliggjord.
EU-domstolens svar är generellt och avser inte bara information från myndigheter. Domstolen framhåller samtidigt att bedömningen kan bli en annan om uppgifterna sprids via medier som allmänheten har särskilt förtroende för, eller genom aktörer med en särskild ställning i förhållande till emittenten. I sådana fall kan spridningen uppfylla MAR:s krav. Även Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten ("ESMA"), som är EU:s reglerings- och tillsynsmyndighet för finansmarknaderna, har i sin vägledning angett att insiderinformation som publiceras av ett kreditvärderingsinstitut på dess webbplats typiskt sett upphör att vara insiderinformation.[2] Det kan därför inte uteslutas att information i vissa fall upphör att vara insiderinformation om den offentliggjorts av en annan part än emittenten. Vid tidpunkten för den här artikeln har HD ännu inte avgjort målet.
DLA Piper har omfattande erfarenhet av juridiska frågeställningar som rör både börsnoterade bolag och offentlig upphandling. Vi biträder löpande klienter i komplexa ärenden i gränslandet mellan aktiemarknadsrätt, regulatoriska krav och upphandlingsrätt. För ytterligare information om domen eller dess praktiska konsekvenser är du välkommen att kontakta Charlotte Brunlid, Peder Grandinson eller Anna Berntorp.
